Inför senaste upplagan av svenska cupen lades det en hel del fokus på att ”lyfta” cupen med avsikt att väcka intresset hos fler och framhäva den som något större och värt att satsa på. De nationella cuperna är på sina ställen runt om i världen att likställa med landets liga. Att ge cupen här i Sverige större uppmärksamhet är välkommet och på alla sätt roligt då det faktiskt kan bjudas på en hel del möten som annars uteblir till följd av spel i olika divisioner eller tungviktsmöten av stor sportslig betydelse – som nu senast mot Djurgården – som inte heller lär blir av på grund av resultaten i ligan under säsongen.
Att satsningen lyckats känns inte minst för oss blåvita. Självfallet har de sportsliga framgångarna – som även är ett faktum i allsvenskan – bidragit till ett ökat intresse hos många blåvita. Det är dock svårt att blunda för det faktum att intresset vart så stort de senaste matcherna, något som också inneburit ett enormt stöd för laget, nu senast i finalen med ett av de största bortaföljena i blåvit – och således svensk – historia. Uppskattningsvis 5000 änglar, kanske fler, valde att ta sig till Stockholm för att följa finalen på plats. Det är ett stort steg i rätt riktning för alla oss som jobbar med att ständigt bidra till och förbättra stämningen kring såväl hemma- som bortamatcher. Fullt medvetna om att alla dessa inte i vanliga fall åker på bortamatcher, kanske inte ens går på hemmamatcher kontinuerligt, så gynnas alla av att lämna diskussionen om ”medgångssupporter” eller ej åt sidan nu och fokusera på det faktum att vi denna gång tillsammans lyckades otroligt bra. Något som förhoppningsvis gör att de som var på plats men vanligtvis ser matcher på annat håll nästa gång väljer att se matchen live. Men också att andra som inte var på plats får höra om den fantastiska upplevelse vi på plats var med om och känner suget att damma av matchtröjan och halsduken som ligger hemma i garderoben eller i bästa fall pryder väggen och nästa match bege sig till Ullevi.
Det var verkligen en fantastisk upplevelse i söndags, såväl resan som matchen och inramningen som bjöds var precis vad en cupfinal ska vara och lär för många bli ett minne för livet.
Det hände dock en sak, det som det tyvärr pratas mer om än resterande delar av dagen. Någon valde att mitt under segerruset kasta en bengal upp i Djurgårdsklacken. Det kunde slutat riktigt illa, vilket det som tur var inte gjorde. Vi kan ägna åtskilliga diskussioner åt att fördöma handlingen, frågan är till vilken nytta. Vi nöjer oss med att konstatera att det absolut inte under några omständigheter är okej att kasta en bengal upp på en läktare fylld av folk.
Att inte diskutera eller nämna den scen som var en del av den i övrigt fantastiska dagen är mycket begärt. Att det dessutom rapporteras i diverse tidningar och tv-kanaler är inte på något sätt konstigt det heller. Det är dock med en fruktansvärd besvikelse vi återigen konstaterar att landets tidningar och tv-kanaler tar tillfället i akt att nästan uteslutande rapportera om den korta del av dagen som framställer svensk fotboll som något våldsamt och farligt. Det var en dag innehållande en sportslig nervrysare, inramad av drygt 20 000 åskådare som bjöd på två mäktiga tifon och sång därtill. Trots detta väljer alltså media att viga 9 av 10 artiklar till den kastade bengalen.
Att förneka att det finns enstaka problem kring svensk fotboll är att blunda för verkligheten. Det är dock förbannat ledsamt att media med sin ”granskande journalistik” inte känner något samvete i sin rapportering. I söndags kunde vi, nästan innan bengalen var kastade, läsa om det på Aftonbladet och andra nyhetssidor. (Att hitta ett matchreferat var desto svårare). Det vore naivt att tro att det som skrivs i tidningar produceras av någon annan anledning än att sälja lösnummer. Man önskar dock att journalisterna bakom rapporteringen tog någon form av moraliskt ansvar och faktiskt insåg att den överdrivna – och inte sällan direkt felaktiga – framställningen av incidenter kring matcher med stor sannolikhet skadar svensk fotboll mer än upphovsmakare bakom incidenterna. Av de 5000 kamrater på plats i söndags är det inte många som skriver under på de krigsliknande scener som målats upp i media.
Vi supportrar, som utgör svensk fotboll och gör det till något värt att nämna, vi som lever med det mer eller mindre varje dag i större delen av våra liv är mer måna än någon annan om att skapa en atmosfär och inramning av högsta klass. Det finns dock och kommer alltid finnas, precis som vid alla andra tillfällen där du samlar tusentals människor, individer som någon gång begår misstag eller handlingar som inte är acceptabla. Vi lever inte i en perfekt värld. Vi är dock tacksamma om ni så kallade fotbollsälskande sportjournalister begränsar er journalistik till just fotbollen och dess resultat. Klarar ni av objektiva och verklighetsförankrade framställningar av det som sker runt omkring – såväl positivt som negativt – så är detta möjligen en del av ert yrke. Men se då till att det är såväl sanningsenligt som proportionerligt, allt annat är bara ytterligare ett slag mot sporten vi älskar.
//Supras Göteborg