Första omgången av 2014 års upplaga av Allsvenskan slutade med en av de kanske största tragedierna svensk fotboll upplevt. En Djugårdssupporter miste livet på väg till matchen i Helsingborg. Fotbollssverige miste en supporter, Djurgårsfamiljen en vän och hans familj en far. Ingen kan med ord beskriva vidden av den tragedi detta innebär.

Vi skänker givetvis alla våra tankar till Djurgården och den drabbades familj och vänner och hoppas att dessa känner att de har Supportersveriges fulla stöd. Flera lag och supportrar oavsett kategori har redan visat sitt stöd, ett stöd som finns där fortsättningsvis också. Händelsen kastar givetvis en mörk skugga över allsvenskan för en väldigt lång framtid och vi kommer länge minnas den sorg som infann sig när vi på olika sätt nåddes av beskedet att en fotbollssupporter mist livet i samband med en match.

Att efterdyningarna av denna första omgång präglas av mörka tankar och mörka rubriker är inte på något sätt klandervärt eller konstigt, tvärt om. Att folk i sin ledsamhet, ilska och frustration över det som hänt uttrycker sig utan större eftertanke om svensk fotboll i allmänhet och händelsen i synnerhet är inte på något sätt konstigt det heller. Händelsen visar på att det svenska samhället och den svenska fotbollen dras med problem som måste åtgärdas. Det är inget vi kan sopa under mattan. För att lösa de problem som finns krävs dock en nyanserad och saklig debatt om de inslag vi alla vill vara utan – där söndagens tragiska händelse utgör ett självklart sådant inslag – men även kring de inslag vi är delade och oeniga kring.

Det är viktigt för fotbollens framtid att det som hänt inte leder till ökad segregation mellan samhällets olika delar och alla inblandade i frågor som rör svensk fotboll och svensk supporterrörelse. Om något manar händelsen till eftertanke och förhoppningsvis viktiga insikter på många plan hos många individer som på olika sätt är en del av svensk fotboll. Det gäller politiker och rättsväsende, det gäller klubbar och supportrar. Detta oavsett politisk tillhörighet, klubbtillhörighet och bland oss supportrar oavsett kategori. Att på olika håll skrika – helt utan kunskap eller eftertanke – efter olika universallösningar som skall ”rädda svensk fotboll” från alla dess problem undergräver hela den seriösa debatten och tillintetgör många av de konstruktiva insatser som görs för att föra fotbollen framåt.

Även om omständigheterna idag och de avstånd som finns mellan olika parter gör det svårt att tänka konstruktivt så måste man från olika håll definiera och konkretisera de problem man anser finns, ta fram förslag till lösningar och sedan gemensamt utarbeta slutliga åtgärder. Detta är det enda sättet som finns där man inte hamnar i den situation där vi befinner oss idag som innebär att olika ytterligheter står mot varandra och där olika parter är för trångsynta för att sätta sig in i den andres sits. Detta gäller för alla parter. Vi supportrar är ibland duktiga på att se med förakt på allt som görs från politiker lika väl som politiker och andra är duktiga på att se på oss supportrar som ett gäng huliganer. För att lyckas ta fotbollen framåt krävs det inslag av mycket mer kunskap och eftertanke i den debatt som förs och i de förslag läggs fram från olika håll. Att vår idrottsminister menar att svaret på alla problem är att införa ett ståplatsförbud är inte bara något som skvallrar om total okunskap, och därav är pinsamt för henne själv, utan något som faktiskt kan skada Fotbolls- och Idrottssverige. Eftersom en ministerpost inte sällan medför visst förtroende hos allmänheten innebär detta att förslag som det här tenderar att tas seriöst av folk och på så sätt ses som en vettig lösning. Alla insatta inser dock att ett sådant förslag – utöver att förstöra den svenska supporterkulturen – inte heller har någon som helst inverkan på vad som sker utanför arenan på väg till en match.

Vi hoppas att alla inblandade parter och inte minst alla supportrar runt om i landet och för vår del här hemma kring Idrottsföreningen Kamraterna tänker efter före när vi fortsättningsvis kommenterar och diskuterar vad vi tycker i olika frågor. Gör skillnad på våld, pyroteknik, hatramsor och gliringar gentemot andra lags supportrar. Håll en god ton och försök att ha någon form av förståelse inför de olikheter vi ställs inför. Som vi sagt innan är vi många som i slutändan vill samma sak. Låter vi olikheterna om viljan hur vi ska ta oss dit resultera i en meningslös pajkastning löser vi inga problem utan blir stående på samma ställe. Lidande blir svensk fotboll i alla avseenden. Tillsammans utgör vi supportrar fotbollen och gör den till något värt att nämna, något värt att samlas kring.

Denna text har genomgående uteslutit en part, media. Media är inte sällan det svenska folkets ”allmänna åsikt” i olika frågor, inte minst när det kommer till synen på svensk fotboll och dess supportrar. Därför är det otroligt viktigt att media tar sitt ansvar som de samhällsgranskare de faktiskt är. Det är helt ärligt svårt att formulera en konstruktiv önskan riktad till media med tanke på hur de ofta uttrycker sig om oss, nu senast i måndags efter matchen mot AIK. Vi vill inte här skylla på media men måste ändå ställas oss frågan om vad man önskar åstadkomma med sin rapportering? Någon form av moral och samvete inför vad man skriver och förmedlar måste man väl ändå känna? Det är inte medias fel om någon blir utsatt på våld i samband med fotboll, det är inte heller deras ansvar om det används pyroteknik på arenorna. Medias uppgift är att rapporterar om detta, absolut. Men att lyfta fram användning av pyroteknik som huliganism och att knyta an till det fruktansvärda som hände i Helsingborg är inte bara destruktivt för oss som vill se en legalisering av pyroteknik utan direkt osmakligt med hänsyn till vad som inträffat. Media har kraften att påverka den allmänna synen på svensk fotboll och marginalsupportrar när det kommer till att besöka en fotbollsarena. Lyfter man i de flesta sammanhang främst fram de ordningsstöranden som då och då sker och vinklar saker som pyroteknik som huliganism så använder man den kraft man faktiskt besitter till fotbollens nackdel. Vi är många som behöver rannsaka oss själva och komma till insikt med hur vi uttrycker oss samt hur vi framför våra åsikter och i förlängningen vad detta resulterar i. Detta gäller även media.

Sorgen ligger kvar över svensk fotboll när vi på måndag går vidare i mötet med Malmö FF. Vi hoppas dock att alla tar med sig arbetskamrater, kompisar och familj och hjälper till att fylla Ullevi, stötta laget och lyfta fram Svensk fotboll som det positiva inslag det faktiskt vanligen är.

//Supras Göteborg