För ungefär en vecka sedan meddelade IFK Göteborgs säkerhetsansvarige, Tommie Elgestål, att denna säsong blir den sista i klubben för hans del. Ett besked som av många togs emot med glädje. Glädjen grundar sig både i hopp om en bättre framtid där öppenhet och dialog snarare än detektivarbete, lögner och omotiverade påföljder sätter tonen för den framtida relationen mellan IFK Säk och lagets supportrar. Den grundar sig också i glädje över att den person som om inte helt på egenhand, åtminstone varit ledande i häxjakten på klubbens egna supportrar, nu äntligen försvinner från vår klubb. Exakt hur hans arbetsbeskrivning sett ut kan vi bara spekulera i – att klubbens ledord ”kamratskap” (ett ord som användes flitigt av klubbledningen när nyheten blev känd i förra veckan) är en del av denna beskrivning kan vi med stor sannolikhet utesluta. Oavsett om den verksamhet som de senaste åren byggts upp för att jaga supportrar är konstruerad i samråd med övriga ledningen eller uppbyggd av säkerhetsansvarige själv så vilar ett tungt ansvar på de personer som genom såväl aktivt som passivt handlande låtit detta ske.

Det är inte en helt enkel uppgift att i dagens läge med restriktioner och regelverk samt i förbundet och polisens anda av ”häxjakt” verka som säkerhetsansvarig i Sveriges finaste fotbollsförening. Det är inte lätt när det säkerligen finns flera intressenters åsikter att ta hänsyn till och det är inte lätt när grundläggande meningsskiljaktigheter om hur det bör se ut på en svensk fotbollsarena är vanliga.

Hur detta har hanterats från Tommie och klubbens sida i flera år är dock rent ut sagt förjävligt. Det kan tyckas onödigt att inte formulerar sig mer konstruktivt men med vetskap av hur många supportrar blivit behandlade är det svårt att uttrycka sig milt. Oavsett åsikt om olika läktarkulturer är den linje som genomsyrat arbetet de senaste åren, en linje som mer och mer präglats av ignorans samt hårda påföljder gentemot oss supportrar, otroligt destruktiv. Att bryta mot löften, inte lyssna på våra åsikter och dessutom bli ledande i landet när det kommer till häxjakt av sina egna supportrar, de personer som dessutom betalar ens lön, är inget annat än förkastligt.

Känner man till enstaka fall vet man att hur klubben ibland stängt av folk mer eller mindre utan grund eller utan möjligheten att göra rätt för sig. Vi har även sett hur klubben lagt ihop mindre incidenter för att sedan berättiga avstängningarna. När det faktiskt funnits fog för avstängningar har man tagit i otroligt och i många situationer satt sig över polis och åklagare och vissa fall dubblat den tid för avstängningar som dessa i samma fall delat ut. Oavsett vad man tycker om polis och åklagares arbete och metod vill vi ändå hoppas att åklagarmyndigheten, som i någon mån ska garantera rättssäkerheten i landet, är bättre lämpade att bedöma påföljder än säkerhetsavdelningen uppe på Kamratgården.

Bortsett från mindre ljuspunkter, senast i frågan om ordningsvakter i klacken, har alltså de senaste åren tyvärr präglats av en ganska negativ utveckling med avstängningar och böter som främsta vapen. Vi vet att vår syn på läktarkultur står i strid med vad vissa andra önskar eller kanske främst med vad regelverket idag accepterar. Detta rättfärdigare dock inte att spendera timmar framför inspelade videofilmer och leta efter minsta lilla anledning till att stänga av personer vars åsikter inte stämmer överens med säkerhetsavdelningens. Det finns tyvärr tillfällen då avstängningar är en del av arbetsbeskrivningen. I de flesta fall finns det dock ofta bättre sätt, för alla parter, att hantera många av de situationer som i dagens läge resulterar i trångsynta tankar om hårda straff uppe på Kamratgården.

Kritiken ovan är riktad till alla de personer som varit del i det arbete som de senaste åren drabbat många supportrar omotiverat och onödigt hårt. Efter tillräckligt många personliga erfarenheter blir det dock svårt att inte koppla mycket av det arbete som nämns till nuvarande säkerhetsansvarige, Tommie Elgestål.

Vi hoppas den person som tar över, oavsett vem det blir, låter dialog och ödmjukhet inför de olikheter som kan uppstå bli grunden för en mer framgångsrik och värdig relation. Att vara säkerhetsansvarig innebär ett stort förtroende och kan i vissa fall innebära tuffa beslut. Har man då endast hörts och synts utåt genom kritiska uttalande i media och genom formella brev som förklarar att du inte längre är välkommen på nästa match, och resterande del av tiden suttit bakom övervakningsfilmer på ett kontor, då är det inte konstigt att många blir kritiska. Genom att vara ute bland supportrarna kan man åtminstone försöka bygga en relation som bygger på någon form av ömsesidig respekt för varandras åsikter. Att man är ogillad vem man än är bara för att man har titeln säkerhetsansvarig är en felaktig bild som genom diskussion kring olika alternativ före handling lätt kan dementeras.

Vi vet att åsikterna kring handlande från såväl vår som klubben sida tas emot olika av olika personer beroende på vilken syn och vilken kunskap man har kring det arbete som bedrivs av klubben. Vi har inte alla samma åsikter kring hur det bör se ut runt om och på den blåvita läktaren. I de fall många trots allt har samma vision kan det vara arbetet dit man har delade meningar om. Som supporter till landets största förening i den tid vi nu lever i är det mycket önskat att allt ska fungera friktionsfritt. Förhoppningen med denna text är att dels förklara varför många känner som dem gör, något som inte alltid framgår på ett konstruktivt sätt. Vi hoppas även att såväl personer på Kamratgården som andra blåvita som inte delar eller förstår dessa åsikter inte ser på detta enbart som arg kritik riktad mot en person. Det finns hos de allra flesta en genuin vilja att framöver jobba för en bra relation som gynnar atmosfären kring klubben.

På söndag tar vi nästa steg mot guldet genom att besegra Halmstad, det finns som vanligt inga ursäkter att missa denna söndagsmatch, speciellt inte nu när vi på allvar jagar det nittonde SM-guldet. Lite drygt en vecka senare, måndag 23/9, får vi besök från landets mörkare delar. Att AIK inte ska känna sig välkomna i Göteborg vet dem sen tidigare, låt inte detta besök bli ett undantag! Boka biljett snarast och stöd laget på plats när vi tar oss ytterligare tre poäng närmre guldet på samma gång krossar AIKs drömmar!

//Supras Göteborg